På ett tåg på väg till Varberg
Sitter och funderar på ditt och datt, som man ju kan tillåta sig att göra när man sitter på ett tåg.
Josefine sitter här bredvid mig, och vi susar fram någonstans mellan Hässleholm och Varberg, vår slutdestination.
Det är nåt visst känner jag, med att sitta i godan ro och skriva några rader samtidigt som man far fram igenom landskapet i 160 blås. Funderar på hur mycket det har ändrat sig bara under den tid jag har levat just med att resa med tåget. Kommer ihåg att man hörde rälsen mer förr när man åkte. Det rytmiska sövande dunket har nu nästan försvunnit helt. Läste i en Kupé att det beror på att skarvarna mellan rälsbitarna är mycket färre nu än de var förr.
Jag kommer ihåg de röda plyschaktiga sätena i salong och kupéer och att man till och med fick röka ombord..
Det känns som man växte upp på 1800-talet när man jämför med dagens resa.
Bekväma breda fåtöljer, gratis internet ombord (även om uppkopplingen är lite sisådär när man streamar) fritt kaffe och andra bekvämligheter ursäktar nästan vår försening på 20minuter innan första bytet.
För en sak kan man konstatera: Mycket har blivit bättre med SJ över åren, men man har blivit sämre på att hålla tiderna.
