It allways rain on the funurals I attend..
Universeum i Göteborg!
Hissen upp till första rummet..
En brax eller nåt.. =)
Ett litet fall för att simulera ett vattendrag för insjöfisk.
Liten Rocka..
Ormteckning innan ormrummet..
Nån slags huggorm från någonstans.. =P
En grön cool orm i en gren!
Förmodlingen hona och hane.
Ser ut som en slags kampfisk.
Mer ormar..
Tarantella..
Svartfenad haj!
Coolt bord!
Snygg växt.
Klockrent!
..Och mera haha..
Lite mindre här och lite mer någon annanstans, men ibland så!
Blytungt föregående inlägg jag vet..
Hade inte de bästa av dagar då, och visst svider det lite fortfarande men det går över.
Begravningen har blivit bokad, och på något sätt känns det bättre så.
På begravningen blir det realitet och definitivt på ett helt annat sätt.
Min vän skulle inte vilja att allt stannade bara på grund av honom, så det är bara och gå vidare.
På nåt sätt vet jag att om han hade sett mig innan hade han rytit åt mig att skärpa mig och ta det som en man.
Så visst, det svider men jag är ändå lycklig och mår ganska bra.
I helgen har jag varit på bio och sett Arn. Tyckte den var bra och rekommenderar den. Hoppas hela triologin blir film! Jag började läsa Guillou när jag var kanske 14-15 och säga vad man vill om honom som person, men skriva det kan han. Arn-böckerna är ett bar bevis på det, för att inte tala om ondskan!
Här stod egentligen mkt mer, men som så många gånger förr fukkade blog.se upp det så bilder text o länkar försvann! orka..
Ses!
En hyllning till en vän som inte längre finns..
Mössan har du för en gångs skulle tagit av dig och i din panna lyser ett stort elakt ärr.
Ärret löper från hårfästet och en bit upp på hjässan. Du har glasögon, mörk skäggstubb och tittar med ett roat intryck på oss som har anlänt. Du är sedan tidigare vän med några av mina vänner, så ni hälsar kamratligt. Jag räcker fram näven även jag. Du ställer dig och hälsar artigt. Tidigt intryck av dig var just att du var artig.
Vi slår oss ner och snackar, tre grabbar mitt i tonåren och du, nåt år äldre. Jag funderar över ärret men frågar inte.
Efter ett tag får jag veta att du opererat ut nån svulst ur hjärnan. Det är svårt att greppa men det är en del av den du är, och även om du mår dåligt ibland så reflekteras det inte så mycket över det. Du bär keps för jämnan och i övrigt lägger man inte märke till denna tidiga varning, och du klagar aldrig. Åtminstone hörde jag inte det.
Vi hänger en del allihopa, är ett litet grabbgäng. Du är inte med när vi festar efter ett tag dock, kan inte dricka sprit.
Jag bor lite utanför samhället så jag hänger inte med lika ofta som de övriga, men när vi ses har vi alltid kul hela gänget.
Efter gymnasiet flyttar några vidare och gänget splittras. Men när jag är i trakten brukar vi ses o fika, snacka skit och det där. Det är precis som att man bara tar upp tråden sen sist man sågs.
Det går ett tag och vi har mest sporadisk kontakt, så när jag flyttar söderöver för att plugga börjar vi ses nåra gånger. Du har flyttat, läst juridik, och fått jobb i närheten. Det blir nån fika, promenad, en öl. Middag en kväll på stan. Grabbigt snack och minnen.
Du har skaffat tjej, ni ses två helger i månaden, hon bor en bit bort..
Jag är glad att du hittat någon. Riktigt genuint glad för din skull. Du blir hemlighetsfull.. berättar att ni skall gifta er du och hon.. Jag tycker det är underbart verkligen! Du verkar glad och nöjd och har hittat rätt i livet.
Men du är trött.. har börjat ta cellgifter igen.. Jag slår bort det.
Efter middagen ute på stan ses vi inte mer. Det var ju inte tänkt att det skulle bli sista gången, men sånt vet man ju aldrig på förhand. Jag flyttar upp igen och pluggar någon annanstans. Vi rings ett par gånger och snackar skit..
Tiden går och var och en har fullt upp med sitt. Så en dag hör en polare ur gänget av sig. tunga ord.
Killen som under hela den tid jag känt honom i tysthet har kämpat mot cancer.
Det fanns där outtalat, men för ingen annan än dig fanns risken att det skulle gå så illa.
Du kämpade hårt men förlorade till slut.
Vila i frid min vän.
